Volontärers del i framtida kriskommunikation

Under skogsbränderna 2018 hjälpte tusentals volontärer till att hålla igång räddnings- och släckningsinsatserna. Men deras förutsättningar för kommunikation sinsemellan, och med andra aktörer som är involverade vid större händelser och kriser, behöver utvecklas för att organisera denna viktiga resurs när det är skarpt läge.

Sommaren 2018 brann Sveriges skogar. Många kommuner, stora till ytan men mindre vad gäller befolkning, drabbades hårt. Att brandförsvarets struktur och storlek hamnade i fokus för den politiska diskussionen i anslutning till krisen är således naturligt. Men efter kriser är det klokt att reflektera kring hur vi byggt och fortsätter bygga gemensam förmåga och stärkt beredskap.

Då måste de tusentals frivilliga som dygn efter dygn, vecka efter vecka, ställde upp med sängplatser, mat, vatten och transport få större plats i diskussionen. De utan obligatorisk roll att delta vid insatser, men som ändå fyller nödvändiga luckor i påfrestande situationer.

Kommunikation är a och o

Engagemanget och viljan att bidra är fortsatt stark runtom i Sverige, men formerna för att kanalisera engagemanget har ändrats vilket gör mobiliseringar snabbare och mer komplexa.

För 20 år sedan var dessa oftast organiserade av Hemvärnet. Nu för tiden når Röda Korset, Missing People och andra nätverk ut till och organiserar hundratals, ibland tusentals, privatpersoner. Digitala plattformar och sociala medier har förändrat och förbättrat masskommunikation. Upprop och meddelanden når snabbt många personer.

Vid skogsbränderna i Ljusdals kommun ställde 300 frivilliga upp. Sett till befolkningsstorlek motsvarar det att över 14 000 frivilliga anmäler sig i Stockholms kommun. Oavsett numerärer måste volontärer ges förutsättningar att nås av och själva kunna nå de som leder insatsen för att förstå vad som behövs och var det behövs.

Engagemang kräver samverkan

Rakel är ett bra system för säker kommunikation mellan dem vars yrke går ut på att hantera kriser. De som ställer upp frivilligt kan dock inte använda sig av Rakel hur som helst, vilket betyder att viss kommunikation i krissituationer måste ske på andra sätt.

För att föra krisaktörer och frivilligorganisationer närmre varandra är det av stor vikt att staten skapar förutsättningar för att utveckla samhällets framtida kriskommunikation. Statens ansvar växer i denna fråga i takt med digitaliseringens utveckling och den sårbarhet som följer. Statliga aktörer och det privata näringslivet behöver samverka mer framöver, för att bättre säkerställa allmänna kommunikationen vid kris, så att statlig robust kommunikationsinfrastruktur och krisberedskapsförmåga kan komma medborgarna till gagn.

Fler kriser kommer drabba oss. I satsningen på att utveckla vår förmåga att hantera dessa kriser ingår att fler frivilliga ställer upp som volontärer. Ska en sådan starkare, men också större, krisorganisation fungera måste den infrastruktur som staten säkerställer komma privata aktörer och medborgare till del, så att volontärer som engagerar sig ska kunna kommunicera tillsammans på ett ändamålsenligt och säkert sätt.

Det finns självfallet många andra områden som måste fungera, inte minst samverkan hela vägen från den kommunala räddningstjänsten upp till EU-gemensamma brandflyg. För att organisera behöver vi engagera. Och för att engagera behöver vi samverka och kommunicera.

Johan Petersson, chef för säkerhet och kommunikation