Har du kontanter hemma?

De senaste månaderna har jag skrivit om Sveriges beredskap inför en situation där samhällsviktiga verksamheter slås ut. Däremot diskuteras sällan hur vi ska förbereda oss för byteshandel när samhällsresurserna är knappa och vi inte har tillgång till elektronisk kommunikation.

De senaste månaderna har jag skrivit om Sveriges beredskap inför en situation där samhällsviktiga verksamheter slås ut. När det gäller civilförsvaret har jag tidigare belyst frågor som frivilligas del i civilförsvaret, energi- och elförsörjning, livsmedelsförsörjning och dricksvattenförsörjning.

Alla dessa bitar är avgörande vid kriser eftersom de är grundförutsättningen för att vi ska överleva. Däremot diskuteras sällan hur vi ska förbereda oss för byteshandel när samhällsresurserna är knappa och vi inte har tillgång till elektronisk kommunikation.

Vi pratar ofta och varmt om det kontantlösa samhället. Genom våra mobiler (och fungerande internetuppkoppling) kan vi både sköta avancerade bankaffärer och enkelt swisha till en kompis. På allt fler platser fråntas vi dessutom möjligheten att betala med kontanter. Det gör det än svårare att motivera varför vi själva ska ha fysiska pengar, vare sig det handlar om några enstaka sedlar och mynt i plånboken eller en liten buffert på säker plats hemma. Samtidigt som vi ivrigt diskuterar Sveriges totalförsvar, krisberedskap och den egna lagerhållningen av el, värme och vatten, tycks många ha glömt behovet av valuta för eventuell byteshandel i kris.

”Det torde vara självklart att Sveriges beredskap försvagas om vi vid en allvarlig kris eller krig inte i förväg har bestämt oss för hur hushåll och företag ska betala för drivmedel, proviant och andra nödvändigheter”, skrev riksbankschef Stefan Ingves i DN Debatt i början av året.

Behovet av lagliga betalningsmedel under kriser är centralt, särskilt eftersom transaktioner i större utsträckning än någonsin sker elektroniskt. Lägg till att det saknas tydliga ansvarsförhållanden för kontanthanteringen vid kris – varken Riksbanken eller privata aktörer bär ansvar för att förse eller hantera kontanter. Utvecklingen har ökat sårbarheten för långvariga elavbrott och elektroniska kommunikationer som fallerar, konstaterar Försvarsberedningen i rapporten Motståndskraft.

Hur ska vi då förbereda oss i detta kontantlösa samhälle? Överallt där det pratas om vad du själv behöver ordna inför kris står det att man ska ha kontanter. Men hur mycket och för hur lång tid är det ingen som beskriver. Med det här blogginlägget vill jag lyfta frågan och få er läsare att fundera över er egen kontantförsörjning i tider av kris. I kommande blogginlägg kommer jag fortsätta titta på olika aspekter av totalförsvaret.

Marcus Hartmann, kommunikationschef